modestYbLase

Hur svårt kan det vara? Ett urdraget bilbatteri kan väl för sjutton inte vara hela världen. Det är väl bara att stoppa någon och be om hjälp. Någon som är beredd att riskera att bli både påkörd av spårvagnar och cyklister. Någon som känner sig manad nog att hjälpa en stackars vänlös kvinna, eller en väninna i nöd stark nog att koppla startkablarna rätt medan hjälparen själv tittar på storögt och imponerad.

Här börjar min oändliga historia om att vara kvinna i tiden med en ringa men aktad ålder och som likt en hybrid kopplar på och av den kvinnliga, manliga och omänskliga sidan lite som det passar bäst för stunden. 

Hur det gick med batteriet?
Lugn. Fortsättning följer . . .



. . och här kommer fortsättningen.

På bästa manliga manér införskaffades batteriet, men, och då menar jag men, plötsligt kom kjoltyget fram när jag av en ren slump fick chansen till manlig hjälp att byta batteriet. Med upprepade tack, fniss, oh, tack igen, blev batteriet utbytt av världsvana trygga manshänder, medan kjoltyget, storögt tittade på. Nya krafter fylldes på av batteriet och jag kände hur ryggraden rätade upp sig när min älskade bil startade med ett kärleksfullt och tveklöst vrål. Suspensoaren åkte på plats igen och med ett rejält handslag gjorde vi upp om en innestående kompensation i flytande form. Män emellan.

Det var ju som jag misstänkte. Det är väl ingen match att byta ett ynka litet bilbatteri, heller.